Tiden 1890 - 1915

 

Under 1800-talets senare hälft började man anslå allmänna medel till vårdanstalter (skolor, asyler) för sinnesslöa barn, bildbara eller obildbara. Tillträde till dessa inrättningar var även öppet för fallandesjuka obildbara sinnesslöa, men i praktiken blev förhållandet, att dessa barn inte togs emot. Dels hade man tillräckligt med enbart sinnesslöa, dels ansågs de epileptiska barnen mindre lämpliga att vårda tillsammans med andra barn, låt vara obildbara, dels var de på grund av sin sjukdom mera svårskötta, varjämte särskilda avdelningar för dessas vårdande i regel torde ha saknats. Tillsammans med bildbara sinnesslöa fick ej bildbara fallandesjuka vårdas. 


För att bringa hjälp åt de ur vårdsynpunkt mest missgynnade, de dubbelt drabbade – de fallandesjuka sinnesslöa barnen – utfärdade Prins Carl och ett antal för saken intresserade personer i december 1890 ett upprop och sände ut teckningslistor för insamlande av medel. Hur denna vård skulle lämnas var man i början inte på det klara med. Föga uppmärksamhet hade i vårt land ägnats vården av fallandesjuka, forskningsresultaten var minimala och erfarenhet, sådan den nu fanns, enligt vad som framgår av det sagda, blott om de enbart om de sinnesslöas vård och uppfostran. Målsättningen för uppropet avsåg därför närmast tecknande av bidrag ”för vård och uppfostran åt sinnesslöa barn, som tillika lida av epileptiska anfall och därför icke mottagas i idiotskolarna”.


Formen för hjälpen skulle komma fram så småningom. Uppropet vann anklang, och i början av april 1891 bildades vid ett möte i Stockholm ”en förening för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn” under beskydd och ledning av H.K.H. Hertigen av Västergötland, vilken även åtog sig att vara ordförande i föreningens styrelse, där han förde presidiet vid så som alla sammanträden. Efter deras förstfödda erhöll föreningen 1901 av D.D.K.K. H.H. Prins Carl och Prinsessan Ingeborg tillstånd att bära namnet ”Föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn”.


Redan 1891 kunde Föreningen ombesörja inackordering av fyra sjuka i Fru Ebba Ramsays hem vid Vilhelmsro. År 1892 kunde Föreningen förverkliga sin plan att få ett eget hem. För detta ändamål hyrdes Mariehälls egendom nära Sundbyberg, och 1 juli öppnades hemmet för 13 barn. Det kan vara av intresse att nämna, att för verksamheten 1890 – 1892 belöpte sig utgifterna till något över 15 000 kr. Årskostnaden per barn var 506,56 kr. År 1902 hade även detta hem blivit för trångbott och man flyttade in i huvudbyggnaden och ena flygeln på Åkeshof i Bromma socken, mot en summa av 2000 kr per år. Antal vårdplatser var nu 34, vilket emellertid ansågs otillräckligt för det växande behovet. Därför beslöt man att bygga ett eget modernt hem, sam-tidigt som Föreningens tillgångar vuxit till över 500 000 kr, huvudsakligen donationer från främst Prins Carls Byggnadsfond, Margarethahemmets gåvomedelsfond, C.A. och Charlotta Adlers livräntefond, Daneliusfonderna och P.M. Wikströms fonder. På det blivande hemmets läge sattes ford-ringarna, att det skulle ur hälsosynpunkt lämpligt, att barnen ej skulle störas av omgivningen och att området skulle vara så stort, att det kunde medge sysselsättning i det fria. Den 19 maj 1913 kunde en enhällig styrelse besluta att från Knivsta gård för ett pris av 14 000 kr förvärva ett markområde om ca. 12 ha, med tillhörande strand samt vatten-och markrätt i sjön Valloxen. Avståndet till Knivsta station är 1,5 km och till Akademiska sjukhuset i Uppsala knappt 20 km.

Tillbaka till Historik