Tiden 1916 - 1969

 

Huvudtillsynsmyndighet för Margarethahemmet var Kungl. Medicinalstyrelsen och i pedagogiskt hänseende stod skolhem och yrkeshem under Kungliga Skolöverstyrelsens tillsyn.


År 1965 hade Föreningen följande ledamöter:

  1. Föreningens Beskyddarinna
      
    H.K.H. Prinsessan Sibylla, Hertiginna av Västerbotten

  2. Hedersledamöter
       H.K.H. Prinsessan Margaretha av Danmark, Prinsessan Margaretha, Fru

   Ambler

  1. Ständiga ledamöter
       Greve Carl Bernadotte af Wisborg, ordförande, Grevinna Gerty Bernadotte

   af Wisborg, Greve Oscar Bernadotte af Wisborg samt Chefsbyggmästare

   Anders Diös.


Det är nu 96 år (år 1915) sedan Margarethahemmet i Knivsta invigdes under kungligt beskydd. Då var det en av Sveriges modernaste sjukanstalter. I dag är det hemvist för en privat skola och ett företagarcentrum. Många livsöden har passerat byggnaden som när den invigdes kostat 400 000 kronor att bygga.

Det nyuppförda hemmet, som hade 45 platser, tog emot huvudsakligen bildbara fallandesjuka barn. Anstalten hade dessutom som annex ett arbetshem för fallandesjuka, Margarethahemmets epileptikerhem, med 17 platser för kvinnliga och sex platser för manliga patienter. Barn från hela Sverige som diagnostiserats med epilepsi, eller fallandesjuka som var dåtidens benämning, kom till den vackert belägna anläggningen utanför Knivsta. En av dessa var Sture Johansson. En läkare på Orust skickade den då sju månader gamle Sture till Margarethahemmet och han blev kvar tills han fyllde 17 år.
– Läkaren gjorde fel. Jag hade krupp, men på den tiden hade de svårt att skilja det från epilepsi, säger Sture Johansson, som trivdes bra i Knivsta trots att han, precis som många andra barn, inte hade någon kontakt med sin familj.  Min mamma hade personliga problem. Vi träffades en gång, men fick ingen kontakt. Mina bröder som bodde hemma hade det väldigt tufft, så jag är övertygad om att jag fick det bättre på Margaretahemmet trots att jag växte upp med en hel del konstiga människor, säger Sture Johansson.


Det fanns gott om personal på Margarethahemmet, som hade eget kök med kokerskor och köksbiträden, eget tvätteri, sjuksköterskor, barnsköterskor, biträden, städerskor, vaktmästare, trädgårdsmästare och en kontorist som skötte ekonomin. Det fanns även barnläkare och tandläkare där vissa dagar.
– Avdelningarna var låsta, men barnen var ofta ute på dagarna. De som orkade spelade boll. Andra gungade eller satt i trädgården, säger Gerd Ärleståhl. Tvätteriet låg i den lilla byggnaden bakom Margarethahemmet, som i dag är Margarethaskolans expedition. Här bodde även vaktmästaren Edvin Klint med sin fru Karin, som jobbade med de intagna barnen.

Det gjorde också Margareta Nilsson, som kom till Margarethahemmet 1960 och var barnsköterska på småbarnsavdelningen längst ner i den högra byggnaden under tio år. Hennes mamma Ingrid Karlsson var från början städerska men blev med tiden rektor Viola Karlssons allt–i–allo och högra hand. Hon hade bland annat hand om materialförrådet och var alltid servitris när det kom fint besök. En sådan gång var när drottning Louise kom på besök. Barnen hade fått nya kläder, personalens var nytvättade och stärkta och hela anläggningen var städad och fin. Klänningen till flickan som skulle överlämna blommor till drottningen var tillverkad i syrummet där Gerd Ärleståhl arbetade.


Enligt Margareta var de ofta ute och lekte med barnen i lekhagar ute i parken som var inhägnade med stängsel och låsta grindar. I sluttningen ner mot sjön Valloxen låg en dansbana, som i dag är flyttad till Kvarngården. Där brukade hennes pappa Martin spela banjo och maken Åke klarinett när det var personal- och midsommarfester. Nere vid vattnet fanns även ett badhus.
– Det var som en pool med höj- och sänkbart plankgolv, så att djupet kunde anpassas efter vilka som badade. En för tiden väldigt modern anläggning som barnen uppskattade, säger Margaretha Nilsson. Margarethahemmet lade ner sin verksamhet 1969.


Tillbaka till Historik